Windmill Cup 2000


Stående: Kauko Kainulainen,Lars Roos,Erik Björnwall,Staffan Ekström
Knästående:  Erling Linné,Ove Andersson


Fem ärrade och seriösa gladiatorer (stuntpiloter...) mötte upp lördagen den 17:e juni för att göra ett allvarligt försök att få med sig den 'åtråvärda' möllan hem. Platsen var TMFK:s klubbfält som vanligt, med nyklippt gräsmatta, lagom varmt, solsken och nordvästlig vind 3-7 m/s. Med det upplägget kunde det bara bli en lyckad dag! Nja, solen låg förstås mitt i skärningspunkterna hela tiden. Men man kan ju inte få allt!

Tyvärr hade vi inte lyckats engagera mer än en domare (tack Erling!) men vad gör man när ingen kan vill eller vågar? Men eftersom alla tycktes acceptera denna situation kördes tävlingen, som lite pretentiöst kunde betraktas som ett 'genrep' inför VM , F2B-laget var ju på plats, liksom.

Nu ska jag inte trötta ut er värderade läsare med ett referat manöver för manöver (det skulle jag inte klara av iallafall) men lite allmänna kommentarer kan väl vara intressanta, om inte annat så för att visa att även 'F2B-folket' är helt mänskligt, fast lite knasigare förstås! Stå där och snurra runt och göra samma omöjliga manövrer gång på gång... Men roligt är det! Och när det drar ihop sig till tävlingsstart känner man sig allt ganska 'laddad' fortfarande efter alla dessa år som de flesta av oss har hållit på.

F2B-laget var som sagt på plats och flög bra fast lite försiktigt tyckte jag. Men så stod jag inte heller på domarplats hela tiden. Alla råkade vi ut för små malörer (inte Ove) .( Se 'mänskliga stuntflygare' i förra stycket!)

Från Staffans Impact hördes vibrationer som inte skulle finnas där, orsaken var ett lossnat kåpfäste. Det blev till att flyga utan motorkåpan resten av tävlingen.

Erik råkade ut för ett par rejäla linslack men redde naturligtvis upp det hela. Fast poängsättningen blev väl lite lägre i den manövern förstås.

Erik Björnwalls Kestrel med elegant inbyggd kolfiberpipa

Jag och Kauko drog till sig uppmärksamheten på annat sätt, jag lyckades med bravaden att i första flygningen gå direkt från trianglarna till stående åttorna så det blev ett rejält poängbortfall. I flygning 2 tog soppan slut mitt i fyrklövern med missade poäng som följd. Orsaken till motorstoppet kan ha varit ett par % mer olja i soppan än vanligt och då måste man ju fylla i mera i tanken. Dålig precision i blandningen kanske? (Jag blandar själv så ingen har man att skylla på.)

Stackars Kauko fick inte till en enda komplett flygning, trubbel med motorinställning (OS 40 FSR) och slangbrott inuti klunktanken gjorde att det mest blev till att meka hela tiden.

En av oss hade inga problem alls och det var Ove med gamla pålitliga Super Tigre G21/46 och delbara Aros`en (Tillverkn. år 1991) Den är lite tyngre än mina 'hela modeller', sa Ove, 'man får ta det lite lugnt i sista hörnet i timglaset, annars stallar den och sjunker en halvmeter innan den orkar masa sig vidare'!

Ove Andersson, Västerås FK, servar sin Aros


Erik hade efter många om och men bestämt sig för att gamle 'Grålle' med Jett 61 och pipa fick bli VM-vapnet. 46-kärra med 61 motor borde inte ha problem med orken. 'Den här flyger bättre än min nyaste', påstod Erik.

Undertecknad flyger fortfarande gamla Patternmaster! (När ska den nya bli klar egentligen??) Tvåkiloskärra, ST 60 ABC, Rev-Up 13/6 prop och 5% nitro är ett sätt att överleva. Kanske lite 'low tech' i mångas ögon, men säga vad man vill; pålitligt är det åtminstone! Pulls like a truck! Och inte drar den armen ur led heller, om nu någon skulle undra!

Tävlingen avslutades med sedvanlig avtackning och prisutdelning, varvid årets 'skrotskulptur' överräcktes till Ove Andersson, VFK, en värdig vinnare.

Trelleborgs MFK tackar för visat intresse- tävlande, domare, poängräknare Jonny Gullberg, samt publik. (Hej Henrik T. i Borås, kul att du tittade hit!)

Lars Roos , TMFK


RESULTAT WMC 2000:
Ove Andersson VFK 1857
Staffan Ekström Eslövs MFK 1790p
Lars Roos TMFK 1781p
Erik Björnwall TMFK (just det!) 1714p
Kauko Kainulainen AKMG 573p